Keenay är en av de som gör mej glad. Och idag gjorde han de igen!

Cyklade med honom i skogen och han är ca 10 meter framför mej. Jag tittar neråt för de e så jobbigt att cykla där och då gör jag så.. haha, aja. Jag hör iaf nått ljud så jag kollar upp och då är de en hund några meter ifrån Keenay. Hunden drar av sitt koppel och kutar mot Keenay. Jag ropade på Keenay samtidigt och han kom som ett skott till mej!! Hunden går fram till Keenay, men hundens signaler avslöjar att de är en snäll hund så jag låter de vara. Ägarna kommer efter nån minut och tar sin hund. Jag säger att de är okej om de vill släppa sin och de vill de. så Keenay och Atlas som han heter fick leka ett tag. De va en labradorhane som va 1½år. Keenay tyckte han va läskig för han lekte så hårt, men de gav sig och keenay blev busig. När jag sa att de va okej så gick han och hälsade på ägarna. Så glad att han inte sprang fram av sig själv utan frågar först. men atlas fick iaf ett ryck och drar lång bortåt på stigen och Keenay efter. Jag tycker inte att de är okej att han går så långt så jag ropade och han kom åter igen som ett skott! Mej glaaaad! Atlas vände när han märkte att Keenay inte va med honom. Han kom iaf tillbaka, fast utan halsband. Sen så cyklade vi vidare.
Jag är så himla glad att jag har lyckats med iaf 1 hund! Han lyssnar och han väljer mej framför allt annat. Sånt gör mej så glaaad så jag skulle kunna skrika de rakt ut! =D