Han är så fruktansvärt rädd! Rädd för kalvarna. Rädd för kossorna. Rädd för roboten. Rädd för hinkar. Vattenslangen. Skottkärran. Mjölkmaskinerna. Mjölkvagnen.
Ja säg nått han inte är rädd för. Människorna. Iaf vuxna människor. Noah, snart 1år?, är han rädd för.
Han kommer iaf inte bli någon kossavallhund. Förhoppningsvis så är han inte rädd för får. Så nu har jag en ny plan!
Vänta tills han blir 1 år och då träna agility och få upp hans självförtroende. Så han kan gå in i ett rum utan att kolla efter vad som är läskig först. Utan gå in och bara vara glad.
Fatta att jag längtar tills han blir 1 år så vi kan börja hoppa. Träna på allvar.
Sen till sensommaren så har han förhoppningsvis fått bättre självförtroende och då ska vi gå vallkurs.

Fast ändå så tänker jag, tänk om jag går en vallkurs nu och instinkten tar över och han tycker att de är jättekul att valla får?
Ska nog ringa och prata med dom i veckan, eller nästa vecka och höra hur experterna tänker.

För att Keenay är så rädd så har jag tänkt att Rigo ska få följa med till jobbet i fortsättningen. Han skulle nog tycka de va roligt. Ska prova i helgen, när jag inte jobbar så jag kan ägna all tid till hundarna.

Btw Cecilia kommer i helgen vilket blir askul! Katja fyller år i helgen oxå. Så jag vet inte om jag hinner träna så mkt med hundarna. Söndag kväll kanske.