25
Kategori: Allmänt
Är de inte meningen att tiden ska läka alla sår? Mitt sår tycks bara bli värre. Jag saknar dej mer och mer. När jag är ute och går med hundarna så går jag på vägarna som vi brukade rida på. De känns så konstigt, så overkligt att jag aldrig mer ska träffa dej. Ibland kommer jag på de helt plötsligt att jag aldrig mer kommer att få känna din päls mellan mina fingrar. Aldrig mer. Så fort jag kommer på de så kommer tårarna. De går inte att stå emot dom, även om jag försöker. När isen smälter så har jag alltid tänkt att här ska jag rida med Diablo sen! Men de är över nu. Du va min första häst och du kommer säkerligen vara min sista. Jag är intresserad av hästar. jag gillar att kolla på hopptävlingar och så. Men den där längtan av att tävla själv. Att rida. Eller att ens vara med hästar är borta. När jag visade Rocket på provridningen för några veckor sen så kände jag inget. Jag brukar bli glad av att rida men ingenting. Jag är inte hästintresserad längre. Jag vill bara vara med dej. Jag vill att du ska vara här. Men aldrig mera. De går inte riktigt in. De spelar ingen roll hur många gånger jag säger de jag förstår de ändå inte. de känns inte som att du kommer att stå i hagen en vacker dag när jag går ut. Men de känns inte heller som att jag aldrig mer kommer att träffa dej.
Aldrig. Aldrig. Aldrig. Jag måste nog bara vänja mej med ordet.
Tiden läker alla sår. Yea right. I believe that when i feel it.
Nothing lasts forever. Jo, min kärlek till dej gör de.
