Agility- En livsstil

När vi kom hem så gick jag in till mina andra hundar och När de lugnat sig så kom Katja in med Keenay.
Andie som verkligen inte gillar andra hundar föll pladask när hon såg att de va en valp jag hade med mej hem. De va inget problem med de andra heller.

Den första tiden va helt underbar med Keenay. Han gjorde som valpar ska även om han va ganska dålig på att äta. Men de tog sig.
Han fattade ganska snabbt att ute går man på toa tills han kom på att de va roligare att leka ute och skita när man kom in i ett annat rum så ingen såg!
Men när vi kom på han flera gånger så slutade han till slut.
Tiden gick och jag bara väntade på tills han blev 1 och vi kunde träna agility!
Hans första sommar så visade han direkt att han va ingen gårdshund. Han va rädd för hästar, får, kor, höga ljud, konstiga saker och sånt. Första gången vi startade motorsågen så slutade de med att vi letade efter Keenay istället. Vi hittade honom i sommarhagen, räddharen! Haha! Efter lite träning så va iaf okej att ha den igång samtidigt som han va ute.
Nyåret som kom va han jätterädd på. Han va en väldigt mesig hund när han va liten. Inte för att han är särskilt tuff nu.
Tiden gick och jag kommer ihåg hans 1 årsdag. På morgonen tränade vi agility för första gången! Han fattade ingenting! Haha. Den kom veterinären och han fick 1 års sprutan.

Jag beställde böcker om agility och läste massor. Anmälde oss även till våran första agilitykurs!
Vi kom med på kursen och de va några veckor dit så jag började träna hemma lite smått. Jag bestämde mej för att träna enligt 2*2 metoden med slalomen. Det första steget med att gå igenom 2 stolpar fattade han väldigt snabbt. Vi tränade några minuter varje dag. Jag ökade svårigheten lite och han förstod de med efter ett tag.
I samma veva så började kursen.


Fortsättning följer...