Agility- En livsstil

Ett inlägg endast om Keenay.
Jag hade ren tur när jag köpte honom. De hela började med att jag gick kurser med andie och kharma men ingen av dom skulle kunna bli tävlingshundar. Och de jag ville var att tävla.
En kväll så fick jag ett samtal ifall jag kunde passa en hund ett par dagar och självklart kunde jag de!
Han va skitjobbigt så jag blev kär direkt, typiskt mej. Kid hette han, amstaff.
När han åkte hem 1 vecka senare så höll ägaren kontakten lite sådär efteråt och några veckor senare då kom frågan om jag ville ha hunden. Efter mkt om och men så blev de nej.
Jag ville tävla och för en gångs skull så tänkte jag på mej.
Men jag ville ju ha en till hund så syrran sa " men köp en valp då!"
De va ingen tvekan om vilken ras jag skulle ha så jag kollade blocketannonser dagarna i ända efter en bordercollie! Efter någon vecka såg jag en annons på en vit tik med lite lite svart. Annonsen lät bra och jag ringde. Valparna kom den 1 april 2011 och uppfödaren Erica mailade över bilder på hanhundarna för de va de jag ville ha. Jag fastnade direkt för valpen "Rambo".
Någon dag senare så hade jag betalat in endel av pengarna. Han va min.

De va så långt så jag kunde inte åka och kolla på kullen, men de va rätt kände jag. En ren chansning.
I 8 veckor väntade jag innan jag äntligen kunde hämta honom! Den 28 mars såg jag han och 2 valpar till ute i valphagen på gräset. Jag blev ännu mer kär! Jag måste ha lyst av lycka när jag gick fram till hagen och han ställde sig på bakbenen mot staketet och jag lyfte upp honom.
De va första gången jag rörde min valp! Min alldeles egna valp.

Vi gick in och pratade lite och skrev på papper sen började hemresan.
Halsband kom jag på att jag hade inget så vi stannade på hööks. Personalen blev kära i honom och de svarade han på genom att kissa på deras bänk! Hahah!
Jag hittade inget där så vi sket i de och åkte hem.
Han sov hela resan i mitt knä.

Fortsättning följer...