Agility- En livsstil

Har som sagt 5 djur just nu. 4 ska de bli. Hamna Noma bor ju på sitt gamla nya hem. Där han föddes. Men jag äger han än så länge.
Sa ju oxå att jag hade 8 djur för mindre än 6 månader sen.

Diablo va en av dom. Han va min häst. Min vackra vackra häst som jag fick avliva pga dåliga ben. Kommer aldrig att komma över sorgen =(

GlennAnzgar va mitt första får. Han blir 5 den 24/4. Sålde honom tillsammans med...

...Putzy. Då jag inte vill ha och har ingenstans att ha utedjur när vi har flyttat. Jag älskar dom båda. Men jag saknar dom inte så mkt. Jag vet att dom har de bra där dom är nu. Putzy blir 3 den 17/4.


Där är Hamna Noma i bakgrunden btw =)

Fick en fråga om hur många djur jag har och här kommer svaret. 5st.

Nu har jag bara 5 djur. För mindre än ½ år sen så hade jag 8st. Kan skriva lite om dom =D Älskar att skriva om mina vackra =D

Cassandra Hon är mitt äldsta djur. Hon fyllde 11 den 3 mars i år. De är sjukt hur snabbt tiden går!


Cinderella Andorra Hon är mitt näst äldsta djur. Hon blir 9 den 9/8 i år. Kommer ihåg de som igår när jag såg henne första gången. Jag fick henne av mamma, de blev så. Andie valde mej.


Murmästartorps Kharma  Hon blir 6 år den 24/8 i år. Första gången jag såg henne så satt hon brevid sin uppfödare totalt livrädd. 10 månader gammal va hon då. Vi klickade inte riktigt direkt utan de tog några dagar innan jag förstog hur underbar hon är. Jag räddade hennes liv och jag älskar henne. Att se henne ta i allt vad hon har när hon springer är fantastiskt att se!


Keenay Han är min framtid. Han blir 1 den 1/4 i år. Vi ska gå våran första agilitykurs i vår! Jag har stora planer för honom. Vi ska tävla både agility och lydnad. Vi får se hur han är i vallningen. Han är allt jag vill ha i en hund. jag kan fortfarande inte fatta att jag köpte honom genom att titta på en bild. 1 bild dessutom. Jag blev kär kan man säga.


Sist men absolut inte minst är Hamna Noma. Han blir 2år den 20/11 i år. Känns jättetråkigt att behöva sälja tillbaka honom. Har inte så mkt att säga om honom mer än att jag älskar honom.
Jag har inte laddat upp en bild på honom på bloggen och internet är suuuuupersegt just nu så ni får en bild på honom när internet är snabbare igen. Han är iaf en stut! En kastrerad tjur för er som inte vet vad en stut är.

Började att träna fot med Keenay iförrigår tror jag de va. Igår jobbade jag typ hela dagen så hann inte träna då men idag körde vi igen och han har redan gjort framsteg! Har läst om en metod jag kommer att följa och de tar väldigt lång tid men de leder till att hunden förstår till 100%. Och de tycker jag är viktigt. Han ska förstå precis vad jag vill hela vägen och då tror jag att man får en mer arbetsglad hund som gör färre misstag. Målet är att kunna starta en lydnadsklass 1 om några månader. För de e just de de står. Att de kommer att ta några månader att lära honom att gå fot. Snabbare för vissa hundar. Hoppas han är "vissa hundar"

Första gången och idag så går han längst min sida med nosen i min hand där de finns korv. Bästa övningen på länge tycker han! När han utvecklas lite mera i de här steget så är nästa steg att få honom att ta godis från handen själv, utan att vänta lite.

Har även börjat träna slalom. Men de kanske jag redan har skrivit.. Tränar på de varje dag och har gjort de i 4 dagar. Blev inte så mkt igår dock. Har börjat dra ut avståndet mellan de 4 pinnarna nu iaf. Han e så smart min prins<3

Iförrigår va de den hemskaste dagen på länge! Kharma försvann och Rigo oxå. Keenay följde efter henne ett tag men kom efter bara någon minut. Men läskigt nog va de!
Kharma är ändå mer van att dra en runda i skogen. Även om de va 1 år sedan sist! så de minskar ju iaf. Ett tag drog hon varje dag, men de va flera år sen. För varje bil som kom så tänkte jag, e den den bilen som kommer att köra över henne?
Hon och Rigo va borta i 4 timmar och 45 minuter! Hon va borta i 3 timmar förra året. Jag hoppas verkligen inte att hon blev parad!

Dagen började me en promenad med hundarna. Tog rundan i skogen och alla fick vara lösa utom Kharma. Litar inte på henne i skogen. Alla va awesome!
Sen när jag kom hem så lekte jag endel med Keenay och sen gick jag in och då somnade alla på 3 sekunder så jag kollade på Greys, 3 avsnitt. Greys är så aaaawesome!!
När klockan blev 15.30 typ så började jag med tårtan. Cassi fyller ju år så! Sen kom katja hem 1 timme senare och då åt vi tårta och sen gicck vi ut med hundarna. Samma runda som jag gick innan, men baklänges. Alla va lösa utom Kharma igen. Den här gången drog Rigo långa rundor. Inte bra! Men han kommer alltid iaf. Han har blivit sååååå mkt bättre! Innan kunde han inte ens vara lös så lix.
I slutet så är de en åker och där släppte jag Kharma så hon fick springa av sig. Hon och Keenay drog som dårar! Rigo va skittrött och bara lunkade omkring och Andie letade såklart råttor!
Sen kopplade vi och gick över vägen och in i sommarhagen där dom fick springa lite till. Sen in och nu sitter jag här. ska snart göra mat -.- booooring!

Har jag någonsin sagt att jag älskar mina hundar?!
De gör jag iaf <3

Är de inte meningen att tiden ska läka alla sår? Mitt sår tycks bara bli värre. Jag saknar dej mer och mer. När jag är ute och går med hundarna så går jag på vägarna som vi brukade rida på. De känns så konstigt, så overkligt att jag aldrig mer ska träffa dej. Ibland kommer jag på de helt plötsligt att jag aldrig mer kommer att få känna din päls mellan mina fingrar. Aldrig mer. Så fort jag kommer på de så kommer tårarna. De går inte att stå emot dom, även om jag försöker. När isen smälter så har jag alltid tänkt att här ska jag rida med Diablo sen! Men de är över nu. Du va min första häst och du kommer säkerligen vara min sista. Jag är intresserad av hästar. jag gillar att kolla på hopptävlingar och så. Men den där längtan av att tävla själv. Att rida. Eller att ens vara med hästar är borta. När jag visade Rocket på provridningen för några veckor sen så kände jag inget. Jag brukar bli glad av att rida men ingenting. Jag är inte hästintresserad längre. Jag vill bara vara med dej. Jag vill att du ska vara här. Men aldrig mera. De går inte riktigt in. De spelar ingen roll hur många gånger jag säger de jag förstår de ändå inte. de känns inte som att du kommer att stå i hagen en vacker dag när jag går ut. Men de känns inte heller som att jag aldrig mer kommer att träffa dej.
Aldrig. Aldrig. Aldrig. Jag måste nog bara vänja mej med ordet.


Tiden läker alla sår. Yea right. I believe that when i feel it.

Nothing lasts forever. Jo, min kärlek till dej gör de.